Bananer och paprikaspöken i Westend

" Om man smakar tillräckligt många gånger lär man sig tycka om" kommenterade en vis 5-åring åt sin dagiskompis som meddelade att han inte tycker om bananer. Och det var bara fjärde gången vi träffades, så barn lyssnar nog på vad man säger!

Jag hade med mig tre olika stora och olika mogna bananer som vi pratade om och smakade på. Vi började med den grönaste bananen och smakade sedan på den gula och sist på den bruna. Barnen var ivirga både på att smaka och att prata om sina sinnesupplevelser. Det var också spännande att känna på bananskalen och hur olika de kändes. Efteråt luktade de kladdiga händerna banan :) Ingen ratade någon av bananerna, men sen när jag frågade vilken de helst skulle välja från butiken så var det någon enstaka som skulle ha valt den gröna, medan de flesta skulle ha valt den gula eller den bruna.

Dessa två grupper som jag har på samma dagis, älskar att smaka, så jag tog därför med mig även paprika, som jag gjorde paprikaspöken av. Alla ville smaka på spökögon och spökklänningen. Och var det någon hemma i paprikan?  Lite spännande var det att lyssna på paprikafröna också. Vi pratade om olika färgers paprikor och de flesta tyckte att det var gott.

Det är så härligt att se när barnen blir så ivriga när de får chansen att prata om mat och associera. Vi pratade om att sporta, jumppa eller åka pulka och hur viktigt det är att man äter både innan och efter. Och plötsligt pratade vi om banankaka, chokladkaka och chokladglass :)

Som saga hade jag valt: Tre önskningar som barnen tyckte var riktigt rolig!

Sapere på eftis- första och andra träffen i Grani

Apelsinen eller citronen?

Jag har Sapere-timmar för en liten eftisgrupp med tre barn fyra gånger under januari-februari. Vi träffas 1,5h per gång och hinner både prata, laga och äta mellanmål! Mellanmålsidéerna tar jag från Marthaförbundets broschyr Lätt som en plätt

När vi träffades första gången började vi med att laga mellanmål; varm kakao och scones.

Vi pratade om våra sinnen och gjorde en övning som jag brukar kalla för  Känner du igen med ett sinne? Här skall man undersöka varje matprov med endast ett sinne. Uppgiften gjordes med följande matprover:

• syn: bulgarisk yoghurt + röd livsmedelsfärg
• smak:bulgarisk yoghurt
• hörsel: surskorpa
• känsel: lök
• lukt:lime

Vissa av proverna var lättare att känna igen än andra. Den ljusröda yoghurten trodde alla att skulle smaka jordgubbe eller hallon, och vissa tyckte det även efteråt. Där hade våra ögon lurat oss! Ljudet av när man bryter en surskorpa var lätt att identifiera, lika så löken. Vad gäller lime, så trodde många att det var citron, det kan vara svårt att känna skillnad med bara ett sinne.

Sedan gjorde vi en uppgift som jag hittat i Folkhälsans Gimme5 häfte. Uppgiften kallas för Sinnena säger och där skall man beskriva en frukt eller grönsak både till dess utseende, smak, konsistens osv och till slut poängsätta matprovet. Barnen fick en mandarin, en morot och en palsternacka.

Som hemläxa fick barnen fylla i en frukt ovh grönt-dagbok som vi sedan gick igenom följande vecka. Vi gjorde det till en tävling, där den som ätit flest nävar skulle vinna ett pris!

Andra träffen började vi med att laga mellanmål; bärsmoothie och mellanmålsmuffins.

Vi fortsatte med att gå igenom hemläxan och 2/3 av barnen hade med sig sina dagböcker och båda hade under en veckas tid ätit omkring 20 nävar frukt och grönt! Två kröntes till vinnare, och de fick dela på ett paket med ananaskörsbär. Det var en ny frukt för alla tre eftisbarnen, två gillade den inte, medan den tredje tyckte det var jättegott!

Sedan pratade vi om smaksinnet och gjorde flera olika övningar. Ett citrustest, där vi jämförde olika citrusfrukter och rangordnade dem enligt vår smak. i äppelprovsmakningen hade vi tre olika äppelsorter som vi jämflrde. Till slut smakade vi på saltgurka och päron och pratade om de olika sinnesförnimmelserna. Till nästa vecka skall barnen ta med sig varsin exotisk frukt.

Matlek- andra och tredje träffen i Westend

Ny Nordisk Mat-konferensen i Oslo hösten 2012

På ett dagis har vi redan hunnit med matlek tre gånger i år.

Den andra träffen pratade vi om frukt och grönt och olika äppelsorter.

Jag hade med mig tre olika äppelsorter som vi räknade först och började sen fundera på hur de skiljer sig från varandra till utseende ( form, färg och storlek). Efteråt tog jag fram äppelskalar- och skivarmojängen och barnen fick skala äpplena. Av skalen fick vi olika långa och olika färgars ormar.
Till slut smakade vi på de olika äpplena och jämförde dem med varandra.

Timmen avslutades med sagan Vem har ätit av...?

Matlek tredje träffen

Under den tredje träffen hade vi som tema känseln. Förutom att man kan känna med sina händer och huden, känner vi också med munnen. Vi pratade också hur snö känns, hur det känns att tugga om man har en lös tand eller precis har tappar en tand.
Jag hade med mig morotspuré och morotsslantar som barnen fick smaka på. Alla smakade ivrigt och funderade på hur samma råvara kunde smaka och kännas så olika. Barnen fick också sätta handen i hemliga påsen och försökte beskriva hur matproven kändes. Först hade vi en passionsfrukt och sen en lök.

Som matsaga läste jag denna gång Mumsigt för djur

Matlek- första träffen i Westend och Lilla Sillen

Jag har nu kopierat mina Sapere inlägg från min kakformen.blogspot.com blogg, för vill gärna ha en blogg med bara Sapere relaterade inlägg. Så välkomna hit alla nya och gamla!

Men år 2013 då?

På årets första Sapere träff hade jag med mig en ljudbricka, en bricka med olika matljud, där fokus låg på olika ljud från livsmedel.

Har ni kvar kanelstänger från julen? Har ni märkt att de fungerar jättebra som taktpinnar? Dessutom låter de härligt och doftar ännu ljuvligare när man river dem!

Hur låter det när man bryter en  morot eller när man river den? Hur ser en illafaren morot ut och hur låter den om man försöker bryta den?

Eller har ni lyssnat hur det låter när man häller i en sked bakpulver i vatten? Jämför med att hälla en tesked bakpulver i vinäger. Vilket låter starkare? Det är verkligen en stor skillnad! Men visuellt igen är det spännande med soda och ättika!  Om man vill kan man gärna hälla en droppe livsmedelsfärg i så blir det som vulkaner!

Hur låter det i huvudet när man biter i okokta makaroner? Kan man äta dem utan att någon hör?

Eller hur låter det när man bryter surskorpan, och om alla gör det samtidigt?

Det blir ju nästan musik av alla dessa ljud, en matorkester! Dessa spännande och annorlunda sätt att se på mat och livsmedel uppskattas av alla barn! Nyfikenheten väcks garanterat!

När vi lyssnat på maten fick barnen känna i några "hemliga påsar". I påsarna hade jag gömt en lime, en banan och okokta makaroner. Barnen fick försöka gissa vad det fanns i påsen innan vi tillslut tittade på själva matprovet. Vi skrev även en hälsning på bananen!


Saga

Jag kallar gärna mina timmar på dagis för matlek, för vi närmar oss olika livsmedel genom lek. Matlekstimmen slutar alltid med en kort saga som på något sätt handlar om mat. Den första träffen avslutades med Mona och Måns på jakt efter något gott ( fritt översatt från en norsk bok)  eller Ellen på stranden.


Den första träffen var mycket lyckad, både barnen och jag njöt! Barnen var ivriga på att prata om mat och att göra experimenten! Vi ses nästa vecka igen med nya lekar!

sapere+ böcker+ ordkonst= sant!

Har i helgen påbörjat en ordkonstledarutbildning! Förutom att det är en bra grej att ha i bagaget för en bibliotekarie, stöder utbildningen även mycket bra mitt intresse för Sapere.

Böcker, matlek och ordkonst är som gjorda för att kombineras med varandra! Tänk dig en sagotimme med inslag av matlek och ordkonst, det kan ju inte bli annat än superinspirerande! Ett sagotält fullt med matrelaterad rekvisita, dofter, råvaror, matord och såklart sagor om mat. Och en kockhatt för sagoläsaren och en matsång är ett måste! Eller en ordkonstträff där barnen får känna, dofta, titta, lyssna på en råvara och efteråt beskriva sina olika sinnesförnimmelser och sedan skriva en berättelse?

Sagor med mat

Som barnbibliotekarie kan jag ju inte låta bli att tipsa er om bra bilderböcker om mat :)

Bland annat följande bilderböcker har jag använt i mina Sapere-matlekar. Barnen har verkligen gillat att få höra en saga i slutet av matleken.


Barbapapas lilla bok om godsaker
Hönan och brödet 
Jag hatar, hatar, hatar tomater
Snurran äter ketschup
Vem har ätit av?
Alla vill ha mat
Snövit och mössen
Kråke på mejeriet
Ingrid vill äta
Jag vill inte ha sallad!
Paddington går på zoo
Mackan och Pumpan lagar mat
Prick och Fläck degar
Puttes äventyr i blåbärsskogen 
Sven käkar mat

Matskolan 2012 i bilder

I somras hade jag en matlagningsskola för nästan 20 ivriga skolbar.

I matlagningsskolan åkte vi på en ny matresa varje dag och under den 5 dagar långa kursen, hann vi prata och laga mat från Sverige, Frankrike, italien, Mexico och Indien. Barnen var jätteduktiga och hade ibland med sig sina skolarbeten och berättade om respektive land. Dessutom blev det mycket diskussioner om maten i dessa olika länder då barnen hade rest och hade fina matminnen resorna. Här får ni se vad vi sysslade med!

Att duka fint hör till!

Vad är bra, vad är dålig mat?

Potatisringarna en stor succé!

kladdkakasmuffins med färskostfrosting!

Vem var här?

Ryms det 40 ärter på en tesked?

Grundsmaklösningar

Baka baka bulla...

Gott av rabarber!

Naan-bröd är så nam!

Supertisdagar våren 2012

Om ett par veckor börjar nästa matlek-projekt; 2 besök på 5 olika förskolor i Norra delarna av Esbo under 3 veckors tid. Nästan 100 nya barn skall få upptäcka maten med alla sina sinnen. Jag har jobbat intensivt med just dagisbarn och är fortfarande inte uttråkad! Sapere har så mycket att ge barnen och alla njuter av det! Och dagistanterna är också väldigt glada att få lära sig någonting nytt.

Så småningom är jag väl uppe i 500 barn och är jättestolt över mig själv! Jag känner så starkt att jag gör någonting väldigt nyttigt samtidigt som det är superskojigt för barnen. Jag har fått en hel del feedback av föräldrar vars barn plötsligt äter råvaror de aldrig ätit tidigare, eller barn som nu blivit inspirerade av att få kocka själv, eller barn som ivrigt lär sina föräldrar om nya spännande frukter. Dagistanterna som skeptiskt ser på när vi leker med broccoli och sen får märka hur alla vill äta mer och mer av den, samt berättelser om hur lunchsalladen går ut.

Skulle jag vara mer intresserad av det byråkratiska skulle jag vid det här lagt säkert ha grundat eget företag. Men jag vill koncentrera mig på att göra det jag tycker är roligt! Och man vet ju aldrig vad framtiden för med sig!

Att jobba med Sapere

Jag måste börja skärpa mig lite, har ju inte hunnit uppdatera min blogg på evigheter pga mycket jobb :) Jobb med mycket bokprat och jobb med mycket matprat :)
Den gemensamma nämnaren i båda jobben är barn. Jag trivs med att jobba med barn och det är hur skoj som helst att ha två jobb som skiljer sig väldigt mycket från varandra, men som sist och slutligen är väldigt nära varandra.

I båda två är det en hel del förberedelser, men sen när man är tillsammans med barnen så gäller det ge sitt allt; att sprida matglädje eller läsglädje. Det kan vara lite nervöst då man planerar gruppbesöken, för det är så många faktorer som måste tas i beaktande.

Vad gäller matleken så är planeringen det mest tids- och energikrävande. Hur stor är gruppen? Hur mycket råvaror behövs? Finns det allergier? Hygienaspekter! Vad vill jag förmedla? Innan jag ens satt min fot i klassrummet har jag jobbat flera timmar med detaljerad timplanering och uppköp. Sen i klassrummet förverkligar vi planen :) Iom att jag är väldigt noggrann i många avseenden och har planerat min undervisning i detalj, så har jag lyckats väldigt bra med mina matlekar. Och jag kan berätta åt er att ha en kockklubb för 10 barn i ett uttrymme som inte är ett undervisningskök, kräver mycket exakt planering så att allting löper så  bra som möjligt under själva undervisningstillfället då alla skall ha någonting att göra. När man står där med sin barngrupp så finns nog ingenting kvar av nervositeten. Jag är helt i mitt esse oberoende av om det gäller bokprat, informationssökning eller matprat! Att undervisa yngre barn är min grej, märker jag nu! Jag har ingen erfarenhet av högstadieelever, men minns själv då jag gick i högstadiet, som om det var igår, och har på känn att jag trivs bättre med småttingarna :)

För tillfället har jag Sapere kockklubb för två eftisgrupper på totalt 20 elever.   Idag ska vi laga en vitaminbomb med apelsiner och granatäpplen. Jag köpt 10kg härligt saftiga apelsiner.  Dem ska vi filea och äta dem med naturell yoghurt, honung, kanel och granatäpplen. Efteråt skall barnen få bekanta sig med olika slags kryddor, kryddor som till synes kanske liknar varandra lite grann :)

Tidigare gångerna har vi bakat scones och lagat egen varm choklad, lagat varma smörgåsar och ätit grönsaker med två olika dippsåser. Nästa vecka har jag dessa elever för sista gången, måste fundera vad man skulle hitta på för mellanmål då :) Har ni några bra idéer så berätta gärna!

Med dagisbarnen som jag har matlek med har vi gjort bl.a. zuccinibokstäver, paprikaspöken, beundrat och ätit granatäppelrubiner, blivit rika med morotsslantar och blomkålsslantar :) Och mycket mycket mer! De har lärt sig att synen kan lura oss, och att vi ofta behöver använda flera sinnen för att känna igen råvaran.

Kontakta mig gärna om du blev intresserad. Med min matlek kan jag lova att varje barn får ett positivare förhållningssätt till maten! Och plötsligt kan det hända att broccoli och zuccini är hur gott som helst!!!

Jag har för länge sedan lagat kokt rödbeta med äggsmör ( kolla på Ninas blogg) och blev sugen på det idag igen. Jag hade lite makrill i tomatsås till. Det är sååå gott!

Jag visste att mina två yngsta barn sku krångla med maten, så jag var väl förberedd med coctailpinnar. Min 5-åring tog två coctailpinnar med rödbeta och ägg på, dottern smakade säkert 4-5 gånger :) Mycket lyckat med andra ord. En "fiskpinne", "fisk på pinne" var det bara dottern gick på, men lite rolig benämning tyckte även pojken att det var.

Ja, jag skulle nästan påstå att Sapere med coctailpinnemetoden fungerar allt som oftast hemma hos oss. Den gör maten lite mer spännande och focus är inte längre på maten barnen inte vill äta utan på själva coctailpinnen.  Mycket åt de inte, men att de vågade smaka var bra. Ingendera tyckte speciellt illa om smaken, annars sku de inte ha tagit till, men en favoritsmak var det inte heller. Men någon dag. De kan ha sina krångelperioder, men ofta går de med på att smaka lite, så de hör nog inte till de svåraste barnen vid bordet.

Restaurangdagen kring julen!

Idag på Restaurangdagen kl 16-18 öppnar jag Pepparkaksköket hemma hos oss! Tyvärr är det en slutet kök för VIP;  har nämligen bjudit in ett gäng unga pepparkaksbagare förklädda till tomtar :)

Två hemgjorda pepparkaksdegar som mina yngsta barn fick laga med mig igår. De torde räcka till några hundra pepparkakor. Dessutom skall jag köpa ett par av butikens degar. Varför butikens? Jo, för detta är ett av mina Sapere-projekt som jag regisserat från början till slut vilket betyder att vi skall använda alla våra sinnen genom hela kvällen.

Borden är överdragna med vaxdukar. Mitt på köksbordet finns vackra skålar med härligt doftande julkryddor.  Brödkavlarna och pepparkaksformarna samt degen har sin givna plats på de tre borden. I bakgrunden spelas julmusik. Inte bara köket, men hela lägenheten har tagit en tjuvstart till julen.

Barnen har inga kockhattar, utan tomteluvor.  Innan de börjar baka skall de få titta och dofta på kryddorna som finns i pepparkaksdegen. Sedan skall vi titta, smaka, lukta och känna på de olika degarna och prata om våra sinnesförnimmelser. Vilken föredrar du? Varför? Hur ser de olika degarna ut? Hur känns de?

Alla barn har säkert någon gång bakat pepparkakor. Men att stanna upp och se på råvarorna innan, det har alla inte gjort. Alla har heller inte fått uppleva den glädje som föds då man bakar så här många tillsammans. Delad glädje är dubbel glädje, det vet vi ju :) Och den stora mängd pepparkakor som 12 barn kan åstadkomma fascinerar säkert! Matglädje i kubik!

Hurdana pepparkakor vill du laga? Tjocka eller tunna? Tycker du om mjuka eller krispiga pepparkakor? Hur vill du dekorera dem? Hur ser en vacker pepparkaka ut? Barnen får dekorera pepparkakorna med mandlar, russin, guldpärlor och olika färgs kristyr, både köpt och hemlagad. Eller låta bli att dekorera! Sen har jag reserverat en rulle med fryspåsar att ta hem pepparkakor i och givetvis vackert band till det hela.

Tomtebarnen får baka ett par timmar och föräldrarna är hjärtligt välkomna på en kopp hemgjord glögg och nybakta pepparkakor efteråt. Då är vaxdukarna borttagna och undangömda i någon vrå och julduken har tagits fram. Vi dukar bordet med vackra små dekorationer, servetter, silverhjärtan, kryddor och våra härliga pepparkakor och den varma glöggen. Vi tänder ljusen och tar varsin plats vid bordet och njuter av doften, smaken och känslan av samhörighet då vi i novembermörkret smakar på pepparkakorna tillsammans. I väntan på julen.

Att jobba med Sapere

Du är smakare, du kan berätta vad maten innehåller" sa en lågstadieelev åt mig häromdagen :)  

Jag har funderat flera gånger om jag borde börja skriva om Sapere helt i en egen blogg. Eller om jag borde skapa en hemsida för att marknadsföra mig själv och vad jag gör. Än så länge har jag gjort varken det ena eller det andra och jag tror det snarare kommer att bli en Facebook sida så småningom. Bara jag hinner, har nämligen haft ganska fullt upp med själva jobbet, klubbarna :)

Jag håller alltså Sapere klubbar för både dagisbarn och lågstadieelever samt inspirationskvällar för vuxna. Bara denna höst har jag träffat 165 barn, ett trettiotal vuxna samt nått en bred publik genom att ha gästat Radiohuset på Radio Vega denna vecka (10.11.2011).

Att jobba med Sapere med olika ålders barn är mycket givande. Själva undervisningssituationen är aldrig lika, och trots att jag inte har någon pedagogisk utbildning tycker jag själv att jag lyckats rätt så bra med att få barnen intresserade. De är nyfikna, pratar gärna om sina matupplevelser samt är otroligt fascinerade av att upptäcka med alla sina sinnen, oberoende av om det gäller en bekant grönsak eller obekanta livsmedel. Jag tycker om att ha olika ålders barn, just för att man då tvingas anpassa sig efter barnens nivå och undervisa samma sak på flera olika sätt. Det är roligt!

En stor del av sommaren läste jag om Sapere för att bättre kunna bygga upp min egen verksamhet. Nu under hösten har jag haft så många olika grupper med olika behov, att jag är ganska insatt i själva ämnet och hurdan slags undervisning som passar olika grupper.

Det som tar tid är själva förberedelserna inför lektionen; vilka livsmedel behövs, att räkna ut hur mycket man behöver av ett visst livsmedel för en grupp, själva handlandet samt förberedelserna av livsmedlen innan jag kan packa allting i min stora väska.  Det kan ta några timmar. Sen på själva skolan eller dagis behöver jag 15-20 minuter för förberedelserna. Men som man säger, väl planerat är hälften gjort. Och så är det även i Sapere :)

Hur länge orkar barnen koncentrera sig? Dagisbarn brukar jag ha matlek med i ca 30 min per gång. Längre än det skulle de inte orka. Med skolbarn håller vi på i 45 minuter och det går riktigt bra. Om man har möjlighet att laga ett mellanmål, då behöver vi 1,5h. Tiden går otroligt fort när man undervisar barn. Det är inte frågan om en traditionell undervisning ( om en sådan överhuvudtaget existerar nuförtiden), utan barnen gör massor själv, genom att hela tiden använda sina sinnen. De lär sig massor, utan att ens märka det! Som lärare märker man tydligt redan på andra träffen att barn automatiskt använder alla sina sinnen då de får ett livsmedel framför sig!

Hur har reaktionerna varit? Jo, klubbarna har väckt nyfikenhet hos barnen både före och efter.  Jag minns tidigare i höst då jag hade ett par eftisgrupper och deras kompisar kom under flera veckors tid och frågade när deras klubb börjar. Ett dagisbarn hörde jag ropa i korridoren " Jee, vi har matlek" just INNAN vår första matlek!

Barn som har fått uppleva Sapere har varit mycket nöjda. De flesta har ju aldrig fått uppleva något liknande! I många hem hinner eller orkar föräldrarna inte ha med barnen i köket, därför behövs inspiration utanför hemmet! Barnen vill ha mera, vill gärna göra fler experiment, komma igen följande vecka och gå en " fortsättningskurs". Föräldrar har också varit nöjda, plötsligt finns det barn i familjen som vill laga eget smör och annars också hjälpa till i köket!

Ingen kan ha någonting emot Sapere-metodiken. Med Sapere kan alla höja sin livskvalitet, oberoende av om man är barn eller vuxen! Alla vill vi ha matglada barn som känner sina sinnen och sin smak! Vi vill att våra barn ska äta mångsidigt, vara medvetna konsumenter och dessutom är det aldrig fel att kunna uttrycka sina sinnesförnimmelser! Allt detta får man genom Sapere. Med så enkla medel så mycket nytta!


Det känns underbart att ha kunnat inspirera så många på en så här kort tid! Och jag hoppas kunna göra det i fortsättningen också! Nu när du blev intresserad, kontakta mig gärna så berättar jag mera.

Sapere på Radion Vega

Jag har idag varit på livesändning i Radio Vegas Radiohuset och pratat om Sapere. Det var nog en mycket intressant upplevelse med lite obligatorisk nervositet till en början :)

Annars har det blivit en hel del Sapere-jobb under hela hösten, därför har jag inte hunnit hålla min blog up to date heller. Räknade just att jag sedan 1.9. haft 65h undervisning, många gånger fler planering samt totalt 160 barn som fått leka med maten! Inte så illa, speciellt med tanke på att jag först börjat min verksamhen i höst!

Flera dagisar har hört sig för om våren, och dessutom är skolan intresserad av en fortsättningskurs för eftisbarnen, vilket är jätteroligt! Så Sapere är nog en metod i tiden kan man gott säga! Jag njuter av jobbet och barnen verkar nyfikna och nöjda. Mina egna barn leker matlekar och har byggt sitt eget Café Picnic på vardagsrumsgolvet :) De tar efter i allting :)

Sapere- ur barns mun!

" Får din pojke göra de här sakerna hemma varje dag" undrade en av sonens eftiskompisar då jag hade Sapere åt gruppen :)
"Varför måste vi vänta ännu flera veckor tills vi får leka med maten" frågade en annan eftispojke mig. "Det är jätteroligt, svarade en andraklassist åt honom.
"Tog det slut redan?" " Får vi alltså komma hit flera gånger?"
"Får man komma hit igen nästa år fast man inte är på eftis?"
"Kan du ta med godis att smaka på nästa gång" frågade en flicka mig då hon såg mig i korridoren efteråt.

Ja, vilken intressant dag! I morse hade jag två alldeles nya dagisgrupper på ca 10 barn per grupp. Det var riktigt roligt och allt gick som planerat, även dagistanterna var intresserade. Dessutom har dagiset kost som tema nu på hösten, så barnen får uppleva mat genom olika projekt.
På eftermiddagen började mina två klubbar i sonens skola. Mina två timmar med 15 barn där var mycket lyckade, barnen var jätteintresserade och glatt överraskade av vissa prover :)
Ja, och mitt vackra bärsmycke väckte också positiva känslor hos både barn och vuxna.
Nu och kolla igenom materialet för lektion tre åt två dagisgrupper och en eftisgrupp :)

Närmaten kom till Helsingfors hösten 2011

Goda limpor!

Det har blivit en hel del information och upplevelser kring mat idag på Delikatessernas Finland-evenemanget vid Järnvägstorget i Helsingfors. Jag och dottern strosade i flera timmar i solskenet bland mat och råvaror i olika former. Syystober-ölfestivalen skippade vi...

Barnfamiljerna var inte starkt representerade, bara några enstaka barnvagnar kom emot. Däremot trängdes en hel del turister från många olika hörn i världen bland andra matintresserade. Verkligen bra reklam för maten i Finland!

Det finns massor med inhemska företagare och livsmedelsproducenter, ifall nu någon undgått att märka det innan! Man märker att folk i hela Finland vill äta inhemskt och närproducerat. Men vad fanns där då? Listan kan göras lång, men vi ska se; honung, örter, kryddor, marinerade vitlökar, fisk, ost, bröd, mjöl, karelska piroger, närmats tapas, safter, svamp, bär, geléer, godis, olika sorters handgjord choklad och praliner, Herrgårds glass... och en massa annat som jag har hunnit glömma bort. Delikatesser från olika hörn i vårt stora land. Jag tyckte speciellt mycket om "aina-erinomaista Etelä-Savosta" ståndet, som var verkligen stiligt och som bjöd på en tallrik med en massa lokala råvaror. (www.erinomaistaetelasavosta.fi). Recepthäftet var också mycket vackert utformat, fick nästan en känsla av att "aina" är en fin restaurang :)

Flera intressanta matrelaterade föreningar var representerade och huvudet är fullt med svampinformation, information om matens ursprung osv och tygpåsen full med infoblad och recepthäften. Och magen mätt av olika smakprover :)

Som pricken på i, deltog jag i Ruokatiets Makujen matka, en 20 minuters resa i bassmakernas värld enligt Sapere metodiken. Riktigt roligt, fast allting sku ha varit mer givande om jag fått uppleva det i lugn och ro. En två-åring har inte alltid samma intressen som sin mor :=)

Och sen lite bildbevis :

Riktiga Karelska piroger

Herrgårdsglass

Skrämmande!

Svampvarning!

Aina från Södra Savolax- imponerande!

Honungsprodukter i mängder-bara bina saknades...

Sapere mitt i maten

Idag åt vi sonens älsklingsrätt till lunch, nämligen tortillas. Barnen fyllde sina bröd med kött, årets första kantareller, tomater, gurka, paprika, broccoli och majs. Vi vuxna åt dessutom stekt lök och egen guacamole till. Mannen några chilipaprikan... Gott och enkelt i hettan.

Dottern ville inte först smaka på kantarellerna, men sen när jag en gång själv gjorde ett blindtest, så blev hon inspirerad och till slut satt hon tom själv och försökte plocka kantarellerna från skålen medan hon blundade :) En liten kantarelltjuv :)

Sapere med ananas

Jag hade för några dagar sen köpt en fin rejäl handel ananas som igår var mogen att förtäras. Men nu är det ju så att vi nuförtiden funderar ganska mycket omkring det vi äter, så även denna gång. Istället att direkt få sluka i sig den färska ananasen, fick barnen jämföra den med burkananas.
Först tittade vi på den färska ananasen och konservburken. När jag frågade barnen vad det är för skillnad på den, fick 6-åringen genast 10+ poäng för sitt svar: "Den färska ananasen kan inte innehålla tillsatsämnen" Jag blev mycket imponerad och lite stolt också över honom också!
Sen skar jag upp den färska och öppnade konservburken och vi jämförde dessa. "Vattnigare" och "ljusare" var orden som beskrev den konserverade ananasen, medan den färska beskrevs med bl.a. "den riktiga". Sen när vi smakade på frukten, var 4-åringens favorit burkananas och framförallt saften, 6-åringen gillade bättre den färska, men den konserverade slank bra ner den också. Dottern smakade på den färska, men gillade den inte. Jag smakade på båda två, och det fanns bara en vinnare med en härlig fast konsistens och ljuvlig, söt smak. Lite kände jag av den i munnen, men kunde ändå bra äta den. Den konserverade var nog väldigt vattnig och smaken ganska blaj.
Men ett roligt litet Sapereinslag en vanlig kväll var det nog. Barnen uppskattade leken, fast det inte var så lätt att direkt känna igen smaken på den färska (!). Men efter att ha smakat på båda två visste nog pojkarna vilken som var "den riktiga". Medan vi käkade ananas satt dottern och hade Sapere med paprika... Nu sitter hon och blundar varje gång vi har paprika på bordet :)

Sapere med citrusfrukter

Idag efter lunchen lekte vi med citrusfrukter. Jag hade köpt apelsin, lime och citron som vi hade smakskola med.
Vi började med att gnida varsin frukt i händerna. Tyvärr misslyckades försöket iom att sonen som hade lime, just tidigare hade skalat en apelsin så hans händer luktade fortfarande apelsin, mina borde ha doftat apelsin, men luktade fortfarande diskmedel... Synd. En annan gång igen.

Sen doftade vi på frukterna och tittade på dem utanpå innan jag skar upp dem. Vi doftade på dem på nytt och apelsinen tyckte barnen doftade sötast. Lime och citron doftade ganska lika tyckte de.
Sen pressade jag saften av lime, citron och apelsin och barnen fick försöka gissa sig fram vilken saft kom från vilken frukt. De studerade både färgen och doften och till sist smaken. Lime och citron var svåra att känna igen bara med synsinnet, men när de sedan bads jämföra själva fruktens färg med saften, så gissade pojkarna rätt, att den aningen grönare saften var lime. De fick placera en halv frukt lime, citron och apelsin vid det glas de trodde innehöll just den juicen. På smaken var lime och citron lättigenkännliga.
Till slut fick barnen själva pressa saft och sedan ville de ännu göra en egen cocktail av alla. De var även mycket uppfinningsrika, pojkarna gjorde både parasoller och båtar av sina apelsinskal :)

Vid lunch jämförde vi även ekologisk grön och orange paprika. Barnen fick först smaka på båda sorterna och först sen gjorde vi blindtest. Barnen var glada när de kände igen den gröna paprikan som smakade gräs:) Dottern var rolig, hon satt med slutna ögon och ropade mera :)
Den orange färgade var inte alls lika god som den konventionellt odlade vi prövade häromdagen. Sy

Sapere till kvällsmål

Jag har haft barnfritt en dryg timme och vad har jag sysslat med? Jo, funderat på Sapere och kvällsmål åt barnen :) Så nu står bordet dukat med lite Sapere.
På menyn står tre olika paprikor ( ja, den gröna finns fortfarande kvar i butiken) och två olika blåbärskvarg som barnen ska få smaka och bedöma. Den ena är egentligen en skýr med blåbärssmak och den andra en blåbärskvarg som jag blandade ihop.
Min blåbärskvarg

• 500g kvarg
• 100g upptinade djupfrysta blåbär
• 20 g pudersocker

Blanda först blåbär och socker i mixer innan du blandar i kvargen.


Den köpta skýren innehåller 7 % blåbär och någon arom, medan min kvarg har ca 16 % blåbär och absolut inga aromer :) Min kvarg ( 620g) kostade 3 EUR, skyren på 170 g kostade 1,49 EUR. Sockerhalten i min kvarg är betydligt lägre än i skýr.
Nu skall vi se vad barnen säger. Konsistensen är helt olika, skýren är mjukare. Färgerna är givetvis helt olika, och barnen kan genast peka ut vilken som innehåller mer blåbär. Det är heller inte svårt för dem att gissa vilken som har mera socker. Ingendera doftar blåbär. Jag tycker den doftade bara konstgjort, medan min doftade kvarg. I min smak är skýren alldeles för söt, medan barnen föredrog den. De hittade också på att blanda båda :) Jag är glad att pojkarna gärna smakade på båda och även hade åsikter.

Sen till paprikatestet. Vi smakade alla först på de olika sorterna, och vi var eniga om att den orangea smakade bäst, både gula och röda var ganska smaklösa, vattniga som pojkarna sade. Vi doftade på dem också, men barnen kände inte så stor skillnad mellan dem. Sen tog vi blindtest, där barnen turvis fick smaka på alla tre sorter och hör och häpna, alla tre barn gissade rätt när de smakade på den orangea paprikan. Den gula och röda var svårare. Då jag frågade dottern vilken färg hon tror att det är, svarade hon " jag vet inte, måste titta" :)

Pojkarna blev inspirerade av blindtestet och ville gärna fortsätta. Äldre pojken hittade på att vi kunde testa butikens och den hemlagade myslin genom blindtest. Sagt och gjort, och inte alls svårt. 4-åringen sade om butikens att den är mjöligare och att han kände cornflakes i den. Medan den hemmalagade "var hård lite här och där".

Mera Sapere

Har storhandlat idag och nu ska det bli en väldigt intensiv vecka i köket :)
Detta är ett plock ur vad jag hittils planerat för de närmaste dagarna med barnen:
Inspirerad av Familjeliv reportaget med smakskola, ska vi testa

• röd, gul och röd paprika ( äsch glömde köpa den gröna, nå vi hinner) med alla sinnen.
• vi ska också leka detektiver med några citrusfrukter ( citron, apelsin och lime) samt sedan smaka på dem, pressa saften, jämföra doften osv.

Jag gjorde ett Sapere experiment på dagis för ett par veckor sedan med äpplen och ska göra samma med barnen här hemma. Jag köpte 5 olika slags äpplen som vi ska leka smakskola med (Granny smith, Ariane, Pink Lady, Red Delicious och ett ekologiskt.
Dottern som är snart 2 år 5 månader ville igår att vi skulle äta kokosplättar, mandelplättar eller morotsplättar. Undrar hur hon hittade på det?! Vi lagade visserligen plättar av mandelmjöl senast, men inte trodde jag att hon skulle komma ihåg det. Så nu tänkte jag att vi skulle laga en liten sats av alla tre sorterna tillsammans med barnen. Jag undrar förresten om Pieni Kauppa eller vad den nu heter som finns i Hagalund har mandel- och kokosmjöl? Någon som vet?
När vi besökte Island för 10 år sedan åt vi skýr där och det var så gott. Bloggade i höstas om att skýr nu finns i våra butiker också. Köpte idag ett paket blåbärsskyr och Valios mjuka kvarg. Jag skall göra blindtest på barnen om de märker någon skillnad på den köpta skýren och min egen version. Förresten är det ganska intressant att kg priset på Valios kvarg varierar stor. Den nya 250g förpackningen kostade omkring 2 EUR, medan de 200g stora kostade över 5 eur kg!
Sen blir det lite favorit i repris. Dottern ville nämligen redan under helgen ha leverlåda, så nu har jag köpt mera lever, så den ska vi laga tillsammans.
Sist men inte minst, det var tidigare tal om att mina barn inte vet om att de ätit hemlagad ketchup :) Nu skall vi rätta till den saken, då de får vara med om att laga ketchup själva.

Sapere med mysli

Blev väckt av tre väckarklockor kl 6.40 i morse då båda sönerna och hunden kom bredvid mig. Vilken tur egentligen, nu hade vi tid till en lugn frukost och Sapere experiment med mysli :)
6-åringen testade två olika myslin, både ett köpt och ett hemlagat. Han tog av båda sorterna och "torrsmakade" dem. Han tyckte bättre om den hemgjorda för att den både smakade mera, hade mera färg samt doftade mera.
Skillanden mellan mitt recept och X-tras mysli var den att jag i min hade kanel, sen hade jag sötat den med honungsvattenrypsoljablandning samt hade även torkade dadlar, aprikoser och frystorkade bananer i.
Det köpta myslit innehöll: veteflingor, havreflingor, russin, majsflingor ( majs, socker, kornmalt, salt), solrosfrön och vetekli.
Min mysli hade denna gång:

• 500g rågflingor
• 600g speltflingor
• 2dl vetekli
• 3msk kanel
• 2 dl solrosfrön
• 2dl vallmofrön
• torkade russin, dadlar, aprikoser och frystorkade bananer ( tillsätts efteråt)
• 1/2dl honung
• 2dl vatten
• 0,75dl rypsolja

Blanda alla torra ingredienser och häll på honungsvattenrypsoljeblandningen.Häll över på en ugnsplåt. Ställ in i 175 graders ugn ca 25 minuter. När halva tiden gått rör om. Tillsätt de torkade frukterna efteråt.

Hemlagad leverlåda!

Har precis satt mitt livs första hemlagade leverlåda i ugnen! Och hittils kan jag säga att det inte var ett dugg svårt. Det återstår att se hur den smakar. Jag gjorde leverlådan enligt Ninas recept. Med i kvällens spännande duell har vi Saarioinens traditionella leverlåda! Om några timmar får tre mindre men desto viktigare och två lite äldre kritiker hugga i maten! Stay tuned!

Nåja, nu har vi smakat på leverlådan. Min 6-åring frågade genast efter första skeden om jag gjort den själv, 4-åringen var inte helt entusiastisk han heller, men båda åt upp sin portion. Dottern, däremot åt två portioner.

Efter att vi smakat på den, tillsatte jag mera sirap, salt och meiram och gräddade den i ugnen en kort stund till . Mannen och jag smakade på nytt och nu smakade den betydligt mera. Mannen kommenterade " Den smakar ju som butikens". Jag har inte ätit leverlåda på över 10 år och måste nog säga att det var helt gott med rårörda lingon till.

Och barnen då? Jag gjorde några radikala fel då jag serverade. Jag borde absolut ha haft båda verisonerna på bordet samtidigt, så att de genast kunde ha kommenterat och jämfört leverlådorna. Men, det största problemet var nog att de var för trötta, för ingendera ville ha av Saarioinens låda när jag erbjöd den. Så det gick alltså inte riktigt som på Strömsö, men jag ger inte upp. I morgon får vi se om jag får dem att smaka på båda leverlådorna på nytt. Vi ska ta lite Sapere med i det hela och se på leverlådorna med alla sinnen. Jag tror det blir roligare.

För tillfället har vi alltså ännu ingen vinnare om man ser på vad barnen åt idag. Jag skulle definitivt hellre äta av den hemlagade om jag måste välja. Jag är i vanliga fall inte någon vän av lever. Hunden var jätteglad när han fick smaka lite, för en stund sedan jomade han om mera i köket...

Så spänningen fortsätter. Är Saarioinens leverlåda bättre än mammas? Eller ger barnen en chans åt den hemlagade leverlådan? Vad gillar de, vad ogillar de? Och varför?

köpt vs hemlagat

På bilden en saftdryck, som jag nångång köpt av misstag. Kolla på den oaptitliga färgen, det ser minnsann

inte ut som apelsin. Saften fick ingen dricka, utan den slängdes omedelbart.

Barn kan ofta vara kräsna med maten och svåra att få smaka på något nytt. De kanske hellre vill äta t.ex. den mindre hälsosamma pirogen som man kan köpa i butiken, än den ofta betydligt bättre hemmalagade versionen. Jag har tur att ifråga om tex karelska piroger, så äter mina barn gärna den som VI lagat själva, men det finns många föräldrar som säkert kämpar med barn som inte vill äta något hemlagat. Och vad gör man då? Man vill ju att ens barn äter, mår bra och orkar hela dagen.
Jag bjuder gärna mina barn på hemlagat så långt som möjligt, för att då vet jag vad de äter. Iom att alla tre snart är så stora att de äter minst ett mål utanför hemmet, känns det ännu viktigare för mig att veta att det de äter hemma är bra och riktig mat. Visst finns det dagar då man bara inte orkar fundera igenom helheten, men så är det med allting. Såna dagar kan det bli ett paket köpt leverlåda eller morotslåda som barnen dessutom råkar tycka om. Ibland tom ber och bönar de om leverlåda eller om karelska piroger. Andra helfabrikat använder vi inte.
Jag gjorde för ett par veckor sedan egen ketchup som barnen nu har ätit med god aptit utan att ens ifrågasätta smaken. Dels är jag lite besviken att de inte reagerat, för smaken är helt annan än den som Felix gjort som vi ätit tidigare. Men jag vet också orsaken till varför den slunkit ner utan några som helst problem; barnen vet inte om att den är hemlagad för jag har den i en tom Felix ketschupflaska. Konsistensen är lite tjockare, och det har de märkt. Men annars ingenting. Nada. Och jag som tyckt att de haft ett väldigt känsligt smaksinne, men tydligen är det synsinnet som dominerat!
Jag skall någon dag komma fram med min lilla hemlighet, för egentligen tycker jag inte om att låta bli att berätta vad de äter. Men iom att jag känner mina barn, som kan vara ganska skeptiska till nya saker, så skulle de antagligen inte ha velat smaka på ketchupen om jag genast berättat att den var hemlagad.
Därför skall jag nu med mina barn göra några experiment där vi tar dels några köpta varor och jämför dem med motsvarande hemlagade.

Med detta experiment vill jag göra dem uppmärksamma på skillnader mellan köpt och hemlagat och framförallt fördelarna med hemlagat och hur mycket roligare det är att laga själv än att köpa färdigt. Hur viktigt det är att förstå hela tillverkningsprocessen där alla enskilda ingredienser tillsammans bidrar till något vi kan uppleva med alla våra sinnen. Vi skall titta på:

• smaken
• utseendet
• doften
• konsistensen
• ingredienserna
• själva tillverkningen
• priset

Men nu behöver jag er hjälp med att hitta på lämpliga matvaror som man kunde jämföra med varandra. Karelska piroger har jag redan tagit upp tidigare, pizza kunde man pröva på, ja egentligen all slags snabbmat. Problemet hos oss är nog sen den att vi aldrig i vanliga fall heller köper pizza eller annan snabbmat och nu skulle det kännas dumt att göra det ens för detta experiment. Och jag tror inte de skulle äta Saarioinens pizza... ( tur för det!)

Mysli kunde vi laga tillsammans. Det skulle säkert uppskattas iom att alla tre gärna äter det. Saft dricker vi inte så ofta, men det kunde bli en kul grej att laga tillsammans och sen jämföra med butikens. Choklad är det enda godiset barnen får då de får godis, så det kunde man laga själv. Pappas surdegslimpa och mammas semlor kunde vi jämföra med butikens bröd. Men vad annat?

Sapere på dagis- äppel

Nu har jag bestämt mig att ha Sapere två gånger i veckan även på dagis.
Både igår och idag på dagis har barnen fått lite "matfostran" i form av en kort Saperestund vid samlingen vid lunch.
Igår hade jag köpt några olika lökar som vi kände och doftade på. Rödlök, gul lök, bananschalottenlök samt purjolök. Barnen tyckte det var spännande att känna och lite skala på lökarna, purjolöken med sin annorlunda form väckte barnens leklust. Vi smakade ännu inte på löken, men jag sade att jag hade två av lökarna i såsen som vi skulle äta. Vitlöken glömde jag ta fram, men många trodde den gula löken var vitlök.

Idag hade jag förberett en Saperestund med några olika sorters äpplen; Pink Lady, Granny Smith, ett ekologiskt Red Delicious samt som en liten överraskning ett granatäpple.
Först pratade vi om runda frukter, då barnen fick berätta vilka runda frukter de kände igen. Apelsin, äpple, mandarin, plommon osv kom upp. Sen tittade vi på äpplena och pratade lite om hur de skiljer sig från varandra utanpå, alltså främst färgen. Barnen fick också gissa vilket av äpplena man kunde äta med skalet på och varför. Granatäppel hade jag ju redan visat åt barnen i ett tidigare skede, vissa kom ihåg det. De tyckte också det var spännande att frukten heter GRANAT och ÄPPLE.
Efter lunchen fick barnen till efterrätt smaka på äppelklyftor från alla tre sorterna plus granatäpplet. Först fick de smaka på det syrliga Granny smith, sedan på det ganska smaklösa Red delicious, som vi också kallade för juläpplet och sist på det krispiga Pink Lady. Barnen och dagistanterna verkade uppskatta att få provsmaka på några olika äppelsorter. Tyvärr var granatäpplets kärnor ganska rosa och ljusa till färgen, dvs rätt så smaklösa. Med det var spännande att se hur man bäst får loss granatäpplens kärnor.

Sapere med tomater

Jag blev lite inspirerad av de många olika slags tomaterna i vår närbutik och tänkte Sapere direkt :)

Jag köpte en chocmato ( en delicatesstomat som mognar inifrån), röda och gula körsbärstomater, plommontomater, kvisttomater och inhemska tomater. Vi tittade först på tomaterna och funderade lite på hur de skiljde sig från varandra. Sedan kände vi lite på dem, och till slut jämförde vi de olika smakerna.

Kvisttomaterna var mycket vattniga, smakade ingenting!

De gula körsbärstomaterna smakade lite mer än de röda, plommontomaterna var också ganska smaklösa. Chocmaton och den inhemska tomaten likande varandra till smaken, men ingen av dessa hade en djup smak.

Vi var eniga om att de gula körsbärstomaterna hade mest smak den här gången. TOmatsapere måste definitivt göras om på sommaren då tomaterna är som godast.

Det var en rolig stund vid sidan om lunchen. Tom dottern som aldrig äter tomater, åt flera smakbitar!

Vampyrtänder!

Ja, vad gör man inte för att få ens snart 5-åring att smaka på de små vitkålsbitarna i salladen? Han är så skeptisk, vissa saker så vill han bara inte smaka, men sen plötsligt, så kan han äta hur bra som helst. Det är någon slags psykologi bakom det hela, men kan inte sätta fingret på vad det är. 

Idag vid matbordet, tänkte jag att nu prövar jag på allt eller inget. Låtsades hitta en vampyrtand i min sallad. Innan jag kom på denna fantastiska idé, så petade han bort kålen, men efteråt så åt han med god aptit, och tyckte tom att det var gott! Och bad efter mera flera gånger! Efteråt tittade vi på den stora kålen och funderade lite på vad den liknade: vampyrhuvud, hjärna osv... Och den luktade ingenting, men smakade kål och lät inte som vampyrtänder då man åt det :) Barnen var imponerade över det 2,5kg tunga kålhuvud som de fick känna på och tyckte väl att det blir kul med mycket kål framöver:)

På bilden skall barnen just börja laga chokladbollar och 6-åringen läser receptet.

Sapere -lekar

Äntligen blev det lite Sapere ikväll. När pojkarna såg att jag tog två bananer på matbordet och bad dem komma till mig, frågade den äldre genast om det blir matlek :) Jag hade köpt en övermogen och en mogen banan, tyvärr hittade jag inga råa! Vi tittade på bananerna, kände på dem och luktade på dem och pratade om våra tankar innan vi smakade på dem. Barnen fick sen i flera omgångar gissa från vilken av bananerna smakbitarna kom. De tyckte det var jättespännande att försöka gissa med hjälp av både lukt, smak och synsinnet! Vi pratade också om vilkendera bananen vi köper i butiken och varför.

Sedan gjorde vi ett litet experiment med äppelsaft och livsmedelsfärg. Tycker inte om att använda dessa E120 och E131, men i experimentellt syfte så gjorde jag ett undantag. Jag hade två glas var åt pojkarna, en med äppelsaft, det andra med äppelsaft och färgämne. Nu fick lillebror ( den andra hade somnat!) titta på glasen och säga vad han trodde det var; äppelsaft och jordgubbssaft löd svaret. Sen fick han dofta på dem och då tyckte han båda doftade äppelsaft, samma sak sen när han fick smaka på dem. Han tyckte det lät jättespännande att jag färgat saften, så han fick göra ett experiment själv där han fick droppa en droppe blå livsmedelsfärg i sin saft och se vad som händer.

Folkhälsans matpratarkurs!

Min karriär inom kost har nått sin andra milstolpe: efter att ha tagit hygienpasset i fjol, är jag nu även matpratare!
Har en inspirerande 2 dagars matpratarkurs bakom mig. Både igår och idag har jag varit på Folkhälsans matpratarkurs i Helsingfors. Kursen var intressant, visserligen var det mesta bekant, men samtidigt känns det väldigt bra att ha gått igenom främst näringsrekommendationerna i ett trevligt gäng :)

Jag kan ju inte säga att jag själv följer näringsrekommendationerna i min egen kost, iom att jag äter mera fett och lite mindre kolhydrater än det rekommenderas så ur den aspekten var det också extra intressant att gå kursen.
Det var lätt att bara lyssna på fettrekommendationerna ( eller snarare avsaknaden av fett), men svårare sen när man skulle jämföra produkter bedöma vilken som var bäst. Nå, jag fick ju en uppgift med 5 olika yoghurt och filprodukter, där man då skulle analysera fett och kolhydrater som yoghurtprodukter innehåller. Av dessa hade jag enbart har filen åt sonen ett par gånger, men annars var de så fel produkter för just mig; en med 0% fett, en med en massa sötningsmedel och sen ett par med en massa kolhydrater. Inte en enda "naturell" yoghurt med rätt fettprocent. Dessutom var två av produkterna tillverkade i Ungern och Polen, vilket gör att jag aldrig skulle köpa dem oavsett. Så enligt rekommendationerna så borde ju de fettsnåla vara överst på listan och de feta sist ( för de var också kolhydratrika). Onödigt att säga hur jag rangordnade dem, men nog tänkte jag flera gånger att beroende på livssituationen, kunde jag göra det på två olika sätt, eller egentligen tre; enligt det mest hälsosamma beträffande innehållsförteckningen, enligt näringsrekommendationerna eller att bara lämna dem kvar på hyllan.

I den andra paruppgiften diskuterade jag och min väninna hur man kunde få barn att äta mer frukt och grönsaker både hemma, på dagis och i skolan. Vi hade lite Sapere med en knippe bladselleri vi köpte i närbutiken och smakade på den med alla sinnen. Vi diskuterade också vad allt man kan göra för att få barn mer matintresserade och därmed också frukt och grönsaksintresserade.
Kursledarna, som var en kostrådgivare och en näringsterapeut, var duktiga och dynamiken mellan dem var bra. Jag kan bra se mig som matpratare för Folkhälsan i framtiden, trots att jag personligen har en lite avvikande åsikt om just användning av margarin. Är riktigt sugen på någonslags fortsättning inom området redan! För övrigt var det inget fel på de rådande kostrekommendationerna :) 

Det var roligt med två bekanta på kursen, Flo ( kolla gärna hennes analys om kursen) och MoWe. Även resten av kursdeltagarna verkade trevliga och ser framemot att träffa alla igen för utbyte av erfarenheter senare i år.
När jag kom hem ikväll stekte jag en omelett med ost, gjorde en grönsallad med gurka, tomat och ananas, makrill i tomatsås och sen ännu en rödkålssallad med majonnäs. Mycket grönsaker men även fett :)
Rypsolja ska jag börja använda ännu flitigare :)

Julens kryddor

Efter kvällsmålet doftade vi lite på olika juliga kryddor ( anis, kummin, kanel,  kardemumma, stjärnanis, nejlika) och det var faktiskt riktigt roligt vad barnen associerade till; Pepparkakor, lakrits, bulldeg osv. Min tvååring tyckte att vissa av kryddorna doftade socker :) Sötnos :)
Sen kände vi på ett par exotiska frukter, passionsfrukt och karambola. 
Mannen min paketerade in, enligt mitt önskemål, ett par hundknappar som vi skulle dofta på. KAn ni tänka mig att jag hade i det skedet glömt bort knapparna och tyckte att det doftade choklad! Min 4-åring däremot kände igen doften som hundknappar! Pinsamt att jag hade så fel, men alla fick sig ett GOTT skratt :)
MIn 6-åring hjälpte till och kokade varm havtornssaft och hans kommentar var helt genial när han hade satt en kanelstång, kanel och stjärnanis, i kastrullen: Det ser ut som vatten, sand, en kotte och en stock som flyter! Ja, och saften tillsatte jag först när allt hade kokat en stund, med tanke på vitaminerna.

Matminnen till barnen

Att bläddra i kokböcker, gå bland fina råvaror i affärerna, dofta och känna på och köpa av dem, laga mat, baka och äta god mat är saker som gör mig glad. Att höra människor prata om mat och att själv prata om mat och råvaror ger mig nya idéer och energi.   Jag är ingen kock, men har alltid varit mån om att mina barn har serverats bra och varierande mat. Alltid har de inte velat smaka, men så småningom, iom att de själva varit mer och mer med i köket, har de blivit mer nyfikna på vad vi äter.
Att ha barn som vill vara med och har roligt i köket är alldeles underbart. Min fyraåring är just den nyfikne som alltid kommer till köket och vill veta vad jag gör, oberoende om han är sjuk med hög feber eller ej. Redan som 3-åring meddelade han mig att han vill se ALLT som jag gör i köket! Senast för ett par veckor sen, då han var sjuk, så bakade vi tillsammans och hittade på att vi skulle ha ett bageri tillsammans då han blir stor. Han var överlycklig!
Redan som riktigt liten så visste han vad han ville äta och vad som inte dög. Bröstmjölk de 6 första månaderna, sedan burkmat de följande 6 månaderna. Mina härliga puréer som jag med stör möda kokat ihop, dög inte åt honom... Hans smaklökar öppnades då han fyllde ett, fr.o.m. då började han äta min mat och han var under två år gammal då han smakade både på oliver och getost och gillade båda två. Denna ljuvliga gosse tyckte länge inte om plättar eller korv eller glass. Nuförtiden äter han plättar och ibland glass. Han är heller inte så förtjust i kakor, men smakar nog på det mesta. Älskar starka och annorlunda ostar.
Min 6 åring har lika bra smaksinne som sin far. För några år sedan, ville han absolut ha en kopp kakao då vi var på ett kafé. För att hans dryck inte skulle bli för söt, hällde jag bort hälften av innehållet i muggen och fyllde på med hett vatten istället och tänkte att han inte skulle märka något. " Jag vill inte dricka kakao gjord på vatten" var hans första kommentar... Och då hade han inte druckit kakao så hemskt många gånger tidigare. Denna 6 åring är en gosse med stor aptit, äter nästan allting, och älskar verkligen mat. Speciellt husmanskost och sallader är riktigt hans favoriter. Till motsats till sin bror tycker han inte om ost, men gillar glass, korv och plättar och allting som är surt, dvs bär. Ytterst sällan äter vi korv hemma,  de hemska prinskorvarna som finns på varje barnmeny och som är fulla av allt möjligt äckligt, äter han som tur inte av ( han har lyssnat på mig :)
Min knappa 2-åring då? Hon har en enorm aptit! Hon sitter länge och gärna vid matbordet och vill gärna se på och hjälpa till med samma som hennes bröder :).  Hon var så söt i dag då vi var vid mjölkdisken och jag bad henne ta mjölk, så tittar hon på mig och frågar: " ett, två?" Efter det får hon syn på grädde och blir överlycklig och tycker vi skall köpa några tetror grädde också. Hon har ännu inte fått smak för det söta, hon tycker inte om banan eller sötad yoghurt, helt enkelt för att vi varit ganska strikta med socker åt alla tre under speciellt de första åren. Och även senare. Men hon gillar starka ostar, kött, fisk och alla bär.
Under våra "matlekar", som blivit ett begrepp hos oss, har vi roligt hela familjen.  Vi skrattar och pratar och känner och doftar och lyssnar och förundras över hur många associationer en liten bit bröd kan väcka. Jag är så glad att jag snubblade över Sapere på några bloggar, det har verkligen berikat vårt köksliv!
Michael Björkqvist sade i Matprogrammet "Mat så in i Norden" att han som kock alltid haft andra stora kockar som förebilder, men nu vågar säga att han har sin mamma som förebild är alldeles underbart. Jag hoppas ju också att mina barn kommer ihåg inte bara familjens gemensamma stunder i köket, utan även tankar om mat och råvaror som inte minst jag argumenterar för. Att jag under en tid åt strikt lchf, har barnen inte så stor aning om, det packade jag inte på dem, men om tillsatsämnen och annat liknande vet de två äldsta nog en hel del om...

Sapere med familjen: mat-alias!

Ikväll spelade vi med barnen en stund. De fick varsin kopp med några olika matprov som de turvis skulle försöka förklara så att de andra skulle hitta på vad det var frågan om. Jätteskoj och de skulle gärna ha velat fortsätta. Vi hade följande matprov:

• svartpepparkorn
• rågbrödsbit
• surskorpa
• torkad aprikos
• torkad dadel
• pasta
• torkat tranbär
• mandel

Nästa gång skall jag samla ihop lite olika frukter och grönsaker och spela mat-alias med barnen igen. Hela konceptet med smak med alla sinnen är helt toppen, jätteskoj för både barnen och föräldrarna!

Sapere med familjen del 3/2010

Igår fick pojkarna skapa och sedan äta sin egen glassportion. När de gjorde sin glassportion diskuterade vi samtidigt följande saker.

• Hur ser en lockande och god portion ut?
• Vad kan man göra för att glassportionen ska låta på olika sätt när man äter den?
• Hur känns de olika ingredienserna i munnen?
• Hur doftar glassportionen? Vilka ingredienser doftar?
• Vad skulle vara ett lockande namn för portionen?

Barnen fick välja:

• hurdan glasskål de ville ha
• jordgubbsglass/mintchokladglass
• svarta vinbär
• jordgubbar
• mandlar
• olika färgade och hårda strössel
• kex
• marshmallows
• varsin glassdekoration

Barnen var jätteivriga, det här var något helt nytt för dem. Lillebror som inte är så förtjust i glass, gjorde en fin portion åt sig och diskuterade gärna, men smakade bara lite på glassen. Storebror, däremot, gjorde allt med stort iver :) Lillasyster sysselsatte sig med att äta av bären :)

Sapere hemma med familjen 2010

I morse viskade min 4,5 åring i mitt öra att han skulle vilja göra något roligt genast och syftade på Sapere :)

Idag efter lunch hade satt vi alla runt bordet en halv timme till och gjorde nya matprov. Idag fick man bara använda ett sinne per prov i första rundan, i andra rundan fick man sedan använda alla sinnen.

Matprov idag:

• syn: lingonsaft i en flaska
• lukt: citronbit inlindad i papper i en burk
• smak: vaniljsocker i en burk
• känsel: vitlök i en tygpåse
• hörsel: surskorpa

+ sen några extra till efter barnens önskemål:

• smak: inkabär
• smak: 81% choklad

Vi hade det jätteskoj! T.o.m. flickan på 1 år 10 månader hade idéer om de olika matproven! Och pojkarna var duktiga, lillebrors fantasi flödade, medan storebror är mera försiktig med vad han säger. Han måste lära sig att man inte behöver veta, utan man gissar och säger allt man kommer att tänka på.

Första Sapere försöken hemma 2010 :)

Lillebror djupt koncentrerad på den soltorkade tomaten!

Ikväll hade vi lite skoj efter middagen. Jag frågade om barnen ville leka en rolig lek, där man skulle ha bindel för ögonen och sen försöka känna, lukta, lyssna, smaka och sedan se på något ätbart och samtidigt försöka hitta ord för det man upplever. Pojkarna, som är 4,5 år och 6 år var genast med på noterna. Innan vi började med själva matproven, pratade vi lite allmänt om sinnen och vad man gör med dem. Jag hade tänkt mig att vi sku ha några matprov, men de ville ha mera :)

Som matprov hade vi:

• knäckebröd
• tranbär
• riskaka
• lök
• stevia
• soltorkad tomat
• chokladkaka ( inte mitt val!)

De fick ett matprov åt gången och sen funderade vi tillsammans hur det kändes i handen, hurdan formen var, om det var mjukt, hårt, lätt eller tungt, hur det doftar, hur det smakar och vad som händer när man tuggar på det. Det gick jättebra ända tills den soltorkade tomaten, som min 6-åring inte ville smaka på och blev därför jätteledsen. Vi försökte förklara att man inte behöver tycka om allting, att idéen med leken inte var att måsta tycka om något utan bara försöka prata om matproven. Lillebror, däremot, prövade på allting :) Barnen kände igen allt annat utom stevian och soltorkade tomaten och kunde beskriva förvånansvärt bra sina sinnesförnimmelser.

Lillebror föreslog att vi skulle ha blindtest för någon glass :)

Det var riktigt roligt och intressant! I morgon skall vi fortsätta, måste själv ännu läsa igenom materialet :)

Gott Nytt År 2013!

Du har kommit till min blogg om barn och mat och Sapere-metodiken.
Jag försöker lära barn i olika åldrar att undersöka maten med alla sina sinnen.Förutom att det är oerhört nyttigt att barnen lär sig upptäcka maten med alla sina sinnen är det också väldigt roligt! Därför vill jag fortsätta med en helt egen blogg för mina matlekar.

Jag hoppas detta nya år och denna nya blogg för med sig mycket inspiration och aha-upplevelser till alla dem som hittar hit!

"Var det någon som sa något om en fest? undrade Puh hoppfullt. 

"Just det!" sa Christopher Robin. " Låt oss ordna en fest för våra sinnen! Var och en gör någonting som är fint att smaka eller röra eller lukta eller höra eller se. Och sen kan vi dela det med varandra." 

(Ur En fest för alla sinnen)